Asså ingen kan fatta hur mycket jag verkligen saknar dej!
Jag kan förstå om det inte alltid känns som jag kämpar för våran vänskap, men jag gör så gott jag kan och vill verkligen att vi alltid ska vara vänner.
Jag trode faktist inte att det skulle bli såhär, att vi ses såhär sällan.

Hörde här om dan på radion om en tjej som berättade om sin "Själv-valda syster" (kommer inte ihåg om hon kallade de exakt så, men nått i den stilen)
Och då förklarade hon att man föds ju in i en familj, och den kan man aldrig ändra på osv, men att man sedan när man blir äldre bildar sin egna familj och väljer själv sina familjemedlemmar. Och då hade hon en kompis som hon själv hade valt som syster.
Och så känner jag verkligen med dig. Visst, vi är inte släckt eller nått sånt men vi valde ändå varandra som systrar
och en gång systrar -  Alltid systrar.
 


Saknar den tiden vi hade <3